Ur Tif-Nytt nr 2 1949

 

 

Klubbmästerskapet

 

L. Ljungvist vann huvudskjutning och mästerskap

 

 Sedan vi från och med i år slagit samman alla KM till ett enda, där var och en får starta med sitt favoritvapen, ha vi fått fram en ny spännande tävling inom sektionen av en storleksordning, som ger god träning till hårda duster mot andra föreningar.

 På vår ”hemmaplan”, den idylliska Skeppsholmen, samlades aspiranterna till mästarstrid söndagen den 15 maj i ett väder av guds nåde; mest bestående av härlig vårsol, vindstilla och hög luft. Solskenet ställde nog till en del förtret för de flesta skyttarna, ty siktmedlen skimrade starkt mot den ljusa tavlan trots sotningen, och riktpunkten fick strategiskt varieras för varje serie, och skottet måste gå, innan ögat tröttats för mycket.

 

Huvudskjutningen

 

 De flesta föredrog att starta med pistol Walther 6 mm., men det förekom också de, som sköto med Neuhausen eller Parabellum 9 mm. Det skulle senare visa sig att mästaren hållit på Neuhausen, och det var trevligt att konstatera den grova kaliberns seger över sportskyttets Walther 6:a, vilken är ett särdeles träffsäkert vapen. Det blev också hela tiden en hård duell i täten mellan representanterna för resp. vapen, L. Ljungqvist och W, Gustafsson, och såväl i huvudskjutningen som i mästerskapsomgången var det hela tiden osäkert, vilket vapen som till slut skulle segra. Med mycket knapp marginal efter så många avlossade skott vann dock Neuhausens vapen med L. Ljungqvist bakom såväl huvudskjutning som mästerskap med resp. 1 och 3 poäng före Walther 6:an, som sköts av W. Gustafsson. Att sektionens ordförande, som är van att sköta klubban, även skulle bli klubbmästare är ju bara i sin ordning och han är att gratulera till segern efter en väl upplagd skjutning. (Tack för ordet!) På huvudskjutningens tre serier hade fyra stycken skyttar över 160 poäng, vilket är bra resultat. 150 poäng eller däröver nådde sju stycken, med dagens skjutledare Lagberg i täten på 158 poäng. Så standarden var verkligen jämn och god, och då tio man skulle få gå vidare till mästerskjutning, så blev det hastigt och lustigt elva stycken i stället, ty en hade tur att komma med på samma resultat som tionde man, som hade 150 poäng. Huvudskjutningens elva bästa resultat här nedan:

 Dessa gingo vidare till mästerskapet, som omfattar fyra serier. Ingen uteslutning av skyttar förekom i fortsättningen som förr om åren, utan alla fingo vara med till the bitter end.

 

 Skjutlag vid KM på Skeppsholmen

 

Mästerskapet

 

Hur många skulle hålla sina ställningar? Det blev spännande från början! De tre, som toppade huvudskjutningen, presterade genast var sin granna 57-poängare och ytterligare tre stycken sköto i första serien över 55 poäng och alla de övriga omkring 50 poäng. Och ändå skulle det hårdna ännu mera. I andra serien slog H. Börjesson på en fin 57:a med sin Neuhausen, medan flera skyttar fingo en liten downperiod efter den starka inledningsserien. Dock ej värre än att full spänning förelåg i hela fältet. Endast två serier återstod nu och en hel del omkastningar hade skett i den ursprungliga ordningsföljden. På följande platser lågo skyttarna då två serier återstod: H. Alvne 113 p., L, Ljungqvist 112 p., J. Ahlinder 111 p., W. Gustafsson 110 p., T. Eriksson 109 p., H. Börjesson 108 p. och H. Molin 101 p. Detta var ordningsföljden i täten och bland dessa skulle bli flera omflyttningar, men ingen skulle fullständigt ”klappa igenom” i de serier som fanns kvar, trots att många minuter fulla av nervositet eller lugn kampanda måste genomlidas. Ljungqvist och Gustafsson kastade sig åter upp till tätplatserna med serier liggande mellan 56 – 58 poäng. Alvne sackade efter något, Ahlinder spurtade och behöll sin goda position och inte heller Tage Eriksson släppte sin intagna plats. Solen bländade mer och mer och det är förståeligt om en del skyttar med mindre fond av rutin lät ett eller annat skott gå mindre kontrollerat än vanligt, ty det var lätt att komma i ”tidsnöd”, och man tog i allmänhet ut sista unset av de fem minuter, som stod till förfogande per serie, och då ”eld upphör” kom, fanns oftast blott ett par sekunder kvar av skjuttiden. På grund av dessa omständigheter blev det för skyttarna en god träningsomgång i koncentration och beslutsamhet. Trots att kampen om äran som klubbmästare gick hela tävlingen i gemytets tecken, och klubbmästerskapstävlingen som den nu utformats förespår jag en strålande framtid med växande deltagarantal för varje år. Ni, som läser detta och tillhör dem som ännu ej beslutat er för att lära er hantera en pistol, Er vill vi möta i nästa KM. Till dess har Ni hunnit komma i form och nått tillräcklig kunnighet, ty alla få starta! Till sist slutplaceringen i KM på pistol för 1949:
 

 

 Jag har tagit med dessa i täten som nått över 195 poäng, ty det är en förnämlig prestation att nå denna summa. De övriga deltagarna lågo inte långt efter, så tävlingen blev verkligen ett lyckat KM för sektionen.

 Lennart Ljungqvist erövrade genom detta KM Svenska pistolskytteförbundets vandringspris för alltid och dels inteckning i KA Nymans vandringspris.

Walt.