Ur Tif-Nytt nr 3 1949

Tif-insatser vid SM i Hässleholm

 

Kaj Hallgren blev femma blan 170 skyttar i huvudskjutningen

 

Mot Skåne gick färden till SM i år och den goda staden Hässleholm stod för värdskapet på ett sätt som kom den att skörda mycket beröm från många håll och inte minst från oss aktiva skyttar. Från Tif i Stockholm tuffade sex man in på Hässleholms centralbangård på fredagskvällen den 2/9, alla med de ljusaste förhoppningar om goda placeringar och väl laddade med vikingakrafter och dito humör. I trunkarna fanns grejor även för utflykter i Skånes vilda djungler ty redan dagen efter skulle dessa genomströvas under systematiskt pistolknallande i en fältskjutning, som gick ut på att kora den svenske mästaren i denna nobla gren av skytte. 

 

"Här ska skotten sitta", säger Walter

 

De flesta skyttarna, som till den ändan purrades i svinottan på lördagen av en smattrande revelj, knallade i väg genom vildmarken efter att ha fått vara med om en verkligt tjusig bussresa under nära en timmes tid fram till skjutplatsen. Vädret var det bästa tänkbara under SM-dagarna och trevlig stämning rådde över hela linjen då den ena patrullen efter den andra försvann i ödemarken. Målen voro svåra att nedkämpa men klara att förstå, så ingen orättvisa kunde uppstå var man än befann sig i patrullen, eller när helst man sköt på dagen. 50 skott stod till var mans förfogande och den som blev svensk mästare plockade dit 44 stycken träffar. Tyvärr var detta ingen Tif-are från något hörn av landet, utan F. Wretensjö från Bromma. Sedan kom en hel del stockholmare i toppen, ty poliser, mälarhöjdare och militärer från storstaden hade alla en lyckad dag. Det skulle dock bli ett försvarligt hopp i generalprotokollet innan de våra skulle dyka upp, ty det var för dem den första SM-tävlingen i fältskytte. Kaj Hallgren gjorde bäst ifrån sig med sin parabellum och nådde 27 träffar medan Lennart Ljungqvist följde honom tätt i spåren med 26 träff. John Ahlinder fick ihop 23 träff och G. Fridell 20, medan W. Gustafsson fick vapenkrångel på två stationer och kom bort i konkurrensen. Men i terräng och prislista syntes det ovanligt många tele-grabbar från olika delar av landet och näst efter militär och polis tycks verket vara bland de bäst gynnade statliga inrättningar vad beträffar kunskap om användandet av pistolen som tjänstevapen. Då endast mästerskyttar från och med i år få ställa upp i ett SM, tycks det finnas gott om sådana i telegrafverkets tjänst. Vårt RM i höst kommer att bli en hård tävling!

 

fr. v. Kaj Hallgren, Walter Gustafsson, Gösta Fridell och J. E. Ahlinder.

 

 Om lördagens fältskytte inte gav så goda resultat för de våra så blev det desto bättre på söndagen under skolskjutningen, som gällde som kvalificering för mästerskapet. Innan dess hade emellertid Lennart Ljungqvist kastat sig fram till den absoluta toppen i den tävling i snabbskytte, vilken arrangerats som extratävling. Med skjuttid av 30 resp. 20 sek. i två serier mot internationell tavla nådde han 44 och 43 poäng, d v. s. 87 av 100 möjliga. Eftersom det var insatstävlan blev det säkert lite slantar av det där. Bra gjort! I huvudskjutningen svingade sig Kaj Hallgren rent sensationellt ända upp till femte plats bland 170 stycken lejon med den finfina poängsumman 175, vilket var en verkligt vacker prestation. Han använde sin Parabellum 9 mm., medan inte långt därifrån på skjutplatsen Lennart Ljungqvist prövade lyckan med en Neuhauser-pistol med nästan lika bra resultat, ty han nådde hela 174 poäng och hamnade på tionde plats i prislistan. Hallgren erövrade Uoffkårens A 1 hederspris och Ljungqvist tog hem Läkerols hederspris. I denna klass, den största i SM, placerade sig Ahlinder inom kvalificeringsgränsen med 166 poäng och tre man gick sålunda vidare till mästerskapet i denna klass. I klass 7,65 Walther nådde H. Alvne i huvudskjutningen 158 poäng och blev 8:e man medan stockholmspolisen Fors korades till svensk mästare.

 I första mästerskapsomgången fick samtliga våra tre skyttar över 100 poäng, i det att Kaj Hallgren samlade ihop 110 p., Lennart Ljungqvist 107 och John Ahlinder 101 poäng. Det var vackert så, men tyvärr var storhajarna så svåra denna gång att endast de, som klarat 110 fingo gå vidare mot mästerskapet. Kaj var sålunda klar, fast han, som man säger, hängde i naglarna. Ljungqvist och Ahlinder hade gjort ifrån sig ypperligt, men lite mer rutin behövs och jag skulle tro att till nästa år slår det perfekt för dem.

 Med god optimism kastade sig således Hallgren in i ännu en mördande press. Han kom med heder därifrån, ty han nådde 104 poäng på sina två serier, men i den omgången tog orken slut. Han hade gjort ett jättearbete men måste ge sig, och till den nästa och allra sista persen nådde han inte. Men nästa år han där, tro mej!

Walter.